Vinter och en borttappad kärlek.
Sommaren är borta för längesedan och hösten är på väg att övergå till vinter. Jag kan inte annat än att älska det. Kängor och stora halsdukar har aldrig fått mig att må så bra.
En längre Stockholmstripp får mig äntligen att förstå att jag hamnat rätt. Göteborg är mitt hem och alla förvirrande flytt-tankar är nu som bortblåsta. I en kombination av underbara vänner, närhet till familjen och en rätt attityd kan man inte annat än att förälska dig i denna underbara lilla-storstad.
Jag åker hem för att delta i "Just Dance", som visar sig bli en större succé än jag föreställt mig. Att återigen få klä på sig mjukisdessar varje dag och sedan tillbringa timmar i en danssal ger mig rysningar längs ryggraden. En underbar känsla. Vi repar, vi jamar, vi ligger utslagna på golvet och pratar framtid.
I över ett år har dans gett mig ångest, jag har haft ett tvivel-moln över huvudet. Tankarna har många gånger undrat varför jag kastat bort så många år på någonting jag är totalt värdelös på. Jag har låtit det rinna ut i sanden.
Efter en vecka som denna har jag äntligen hittat tillbaka. Jag har hittat självförtroendet och kärleken till det jag älskar mest av allt. Dansen och skapandet. Jag har fått en massa fina kommentarer och människor har knackat mig på axeln och gett mig alldeles för fina ordpresenter. En mamma kom fram och viskade: Erica, tjejerna saknar dig, när kommer du tillbaka?!
Alla deras ord gör mig så lycklig och dom kommer aldrig förstå hur mycket det betyder.
Jag är inspirerad, motiverad och så sinnes stolt över alla ni som gjort denna veckan till något annat än en lyckad dansshow!
Tack för att jag fått kärleken tillbaka!
