Att vara sömnlös i en känslostorm.
Jag kan inte längre sova om nätterna.
När alla ljusen är släckta och storstadsmullret tystnat, ligger jag vaken och försvinner i mina egna tankar. Ett virrvarr av alldeles för mycket, jag hinner inte reflektera. Jag försöker få tyst på mig själv, men koncentrationen vill inte samarbeta. Jag är fast i en förvillelse.
Febrilt röker jag cigaretter i köksfönstret. Jag kan höra hur röken försvinner ut mellan mina läppar. Utanför står gatan knäpptyst.
Jag vill leva i lyckorusen utan att tillslut falla handlöst mot marken.
En kaossommar med för mycket fjärilar.
Jag ska försöka summera en kaossommar. En sommar med alldeles för mycket känslor. Okända känslor som väcker liv i de vassa fjärilarna och förlorade år hinner ikapp mig. Jag vill kräkas. Dra täcket över huvudet och be någon snabbspola mig fram till färgglada mössor och grova kängor.
Jag har hittat en ny sida av mig själv, en som jag aldrig trodde jag skulle komma i kontakt med. Jag har tänkt tankar som jag aldrig trodde att jag skulle tänka. Min kropp har visat sin kapacitet och någonstans gjorde det mig lite lycklig.
Vi åker en överraskningsresa till Hultsfred. Som sedan visar sig vara början på något väldigt bra. Under fem dagar kompletterar vi sprickor. Vi skrattar oavbrutet, tokdansar och smygjävlas lite här och där. Hultsfred 09 för inte bara med sig leriga stövlar och lyckorus-konserter, det blir även en tankepaus till något mycket bättre.
En alldeles behövlig och alldeles för rolig vecka!
Är tillbaka i Göteborg och upplever en sinnes semestervecka. Jag får huvudstadsbesök och vi börjar våra dagar tillsammans med tårar och en uteservering. En helt vanlig tisdag gör mig lyckligast i hela världen. Jag får samlat dom finaste runt samma bort och vi dansar oss till nackspärr och blåmärken. Sprattelvattnet under huden sprider sig och fjärilarna ger mig den största kicken på väldigt väldigt länge.
Tack!
Mitt hjärta klappar förbjudet.
