Tingeling

Jag samlar ihop min lilla syskonskara och vi åker mot Skövdes Botkyrka. I ett av alla betonghemmen och bland de trasiga persiennerna gömmer det sig en kärleksflicka. Vi knackar på och blir inbjudna.
Bland de färgglada ljusslingorna som sträcker sig längs väggarna börjar vår tokiga kväll då vi ska välkomna Hanna in i det vuxna livet - ett liv med förtrollade nätter.
Våra höga klackar tar oss nedför spirlatrppan som vi under våra omyndiga dagar trillat både upp och nedför alldeles för många gånger. Det är något speciellt att komma in i Bogrens Salonger och känna discoröken tränga in i näsan och sprida sig i håret.
På Husaren kan man skaka på rumpan och stoppa lyslör i öronen. Traskar man stentrappan ner till rockbaren blir man sällan besviken.
Då vi dansat våra fötter trötta, med kramp i käken av lycka är det dags att ge sig ut i snöoväder och somna tacksamt efter en allt för lyckad kväll!

-Om du inte står upp, så faller jag.
Orden är som silkespapper och jag känner mig liten. När hjärtat tickar en fruktansvärd rädsla och huvudet vrider sig av ilska vill jag slå och krama på samma gång. Jag vill krama hårt om din förtvivlan och kyssa dina händer torra från besatthetens tårar.
-Om du faller, då står inte jag!

Hur mycket kan man egentligen hinna med på sex dagar och hur mycket finns det egentligen att göra i en pytteliten småstad som Tidaholm. Massor!
Jag har haft dom bästa dagarna på länge och har för en gångs skull hunnit med att träffa alla mina underbara på hemma plan.

Torsdagen började med en dansfika med Betty, alla dessa framtidsplaner som vi aldrig kommer någon vart med. Men samtidigt är planerna det som på något sätt är det roliga.
Vidare till nästa fika med Uffe och Robin. Som tre nötter satt vi i ett skyltfönster och kontrollerade den lilla aktivitet som torget hade att erbjuda. Besökte Anna W i salongen och fick utökat min spackelväska.
När kvällen närmade sig vart det dags att sätta sig i monstertrucken och köra mot Skövde och Laura Love. Drack en massa te, kikade på hennes nya lya och hamnade mitt i ett hemligt mission. I våra mjukisbrallor åkte vi runt i Skövde och lekte gangsters. Med mina otroligt häftiga kontakter fick vi nys om en grabbig förfest och en stund senare fanns vi på plats för att pumpa grabbarna på lite information. Vilket gick åt skogen, haha!

Fredag och dags att packa väskan för att åka på discotävling i Eskilstuna. Åkte till mina favoritjejers hotell i Skövde för att spendera natten där i mjuka hotellakan. Med lite rödvinspåverkade ögon var det våffling av hår, kuddkrig och fnitter så vi hade en alldeles-för-längesen-vi-sågs kväll. Fem på morgonen satt vi i bilen mot en hysterisk dag med discodunk och massa glitter. Tjugo timmar senare låg vi åter igen i hotellakan med väldans trötta ögon.
Helgen kan inte annat än att stavas kärlek när jag får tillbringa den med min abslout minsta!

Det är inte dumt att vakna en söndag och få hotellfrukost.
Väl tillbaka i Tidaholm igen plockade jag upp Isse och vi blev bjuda på annanspaj hos Kömö, hemmagjord!
Dagens höjdpunkt var att få dansa MTV- style för världens bästa syssling Sandra. Herregud vilken begåvad människa hon är. Att få se henne röra sig och få dansa på hennes klasser gör mig så satans sentimental och jag är nära till tårar varje gång.
Inte var väl kvällen slut där, nej nej. Åkte vidare till kusin för att fixa till frillen och få tupperingen på sin plats igen. Självklart var kaffe, cigg och skitsnack givet, man måste ju bli ordentligt uppdaterad.

Idag vaknade jag och hoppade i danskläderna igen. Ner till Dansverkstan för att vara med Betty, Sandra och esteterna. Dansade jazz med treorna och plågades igenom en balettklass med ettorna :) Det är underbart att komma dit  och jama med tjejerna. Lukten ifrån danssalarna väcker så många underbara minnen och det var faktiskt där vi en gång träffades.
Svettiga och fräscha drog vi en snabbfika på stan och hängde en sväng på parkeringen.
Sista kvällen var bokad med Anna och Jenny, fick busa lite med lille Albin innan han skulle sova. Vi åkte vidare till Isse för en kopp kvällste och vi kikade igenom hennes högar med gamla kort.

Tack alla ni, för att ni hjälper mig att komma ihåg och för att ni ger mig så mycket sprattelvatten under huden.
Det finns bara ett ord som förklarar hur jag känner just nu, KÄRLEK!

Idag blev jag väckt av Fröken Alsins sms. Och kanske var det bra då klockan redan hade tickat förbi elva.
Vi bokade in en promenad, en pormenad med framtidsfantasier. Stegen vi i fortsättningen kommer ta, kommer inte längre föra oss upp för den backen som under många månader har fått oss att trampa runt i en stor grop med känsliga minnen. Minnen som vi inte vågat släppa ut mellan våra fingrar och minnen med så många orubbliga och blandade känslor.

En sensommar möttes vi i den förväntansfulla staden och båda med huvuden prydda i kärleksfärg. Vi var som den hysteriska röda färgen, fyllda av kärlek och extas. Men på den intensiva vägen tappade vi nyanserna av kärlek och ersatte dess färg med mörkare skalor. Våra fnittriga hjärtan slutade skratta lika fort som julklappspappret förvann ner i pannrummet. 
Vi lämnade storstaden för att över sommaren gömma oss i varsin småstadsgrotta och endast vårsolen kunde avslöja de enstaka gömda röda slingor som då fanns kvar.

Efter vår pormenad idag och efter en ytterligare titt i vårt förhoppningsvis nya hem känns det som att dom röda slingorna nu är på väg att besegra den nästintill svarta färgen som under så långtid har varit den dominanta. Vi kommer framöver med ljusa tygskor trampa nya stigar i nedförsbacke och när den första vårsolen smeker oss i ansiktet ska vi öppna våra händer och låta alla tvivel försivnna med vindens andetag.

Kanske kommer kärleksfärgen åter igen pyrda oss till fullo istället för att vara en ynka slinga. Men den här gången kommer vi vara tillsammans och ingen liten småstadshåla kan få oss fly färgen.

Jag blundar och känner att solen värmer mig om nästippen...