Att kasta hjärtan i stora städer.
I en vecka med Odd Molly-utförsäljning har jag varje dag skuttat omkring i ett gäng som kastar hjärtan på varandra.
Mitt bland tomkartonger och alldeles för fina kläder kan man plötsligt mötas av en öppen famn eller en puss på kinden. Det är då bland hysteriska medelålderskvinnor man stannar upp för ett litet tag och förstår att man är delaktig i något väldigt fint. Aldrig förr har jag träffat en grupp där alla är förälskade i varandra samtidigt och mina annars så utvalda kramar sprids lika fort som kläderna hamnar på golvet.
Detta är anledningen till varför jag två gånger om året sätter mig på tåget till huvudstaden, trots att jag vet att mina platta converse kommer att få mig i krypläge då fötterna inte längre vill lyda mig.
Tack för att jag får vara med om vackra människor!
Jag kommer tillbaka till Göteborg och möts av min tvillingsjäl och en alldeles för underbar guddotter. Jag får pussa bebis en hel dag och prata strunt med med en syster. Fröken Röd kommer över och jag snuffar henne saknande i nacken. Hon luktar gott och jag vill inte vara borta från min kärleksflicka igen. En hel dag går åt i Majornas sommarhetta och plötsligt slår klockan utelåsning.
Min Stockholmsförvirring försvinner när jag kommer hem till en stad där mina finaste finns.
Återigen har jag sprattelvatten under huden.
Mitt bland tomkartonger och alldeles för fina kläder kan man plötsligt mötas av en öppen famn eller en puss på kinden. Det är då bland hysteriska medelålderskvinnor man stannar upp för ett litet tag och förstår att man är delaktig i något väldigt fint. Aldrig förr har jag träffat en grupp där alla är förälskade i varandra samtidigt och mina annars så utvalda kramar sprids lika fort som kläderna hamnar på golvet.
Detta är anledningen till varför jag två gånger om året sätter mig på tåget till huvudstaden, trots att jag vet att mina platta converse kommer att få mig i krypläge då fötterna inte längre vill lyda mig.
Tack för att jag får vara med om vackra människor!
Jag kommer tillbaka till Göteborg och möts av min tvillingsjäl och en alldeles för underbar guddotter. Jag får pussa bebis en hel dag och prata strunt med med en syster. Fröken Röd kommer över och jag snuffar henne saknande i nacken. Hon luktar gott och jag vill inte vara borta från min kärleksflicka igen. En hel dag går åt i Majornas sommarhetta och plötsligt slår klockan utelåsning.
Min Stockholmsförvirring försvinner när jag kommer hem till en stad där mina finaste finns.
Återigen har jag sprattelvatten under huden.
En storstadspuls och ett andra hem.
Jag åker tåg mot Den Stora Staden.
När tågdörrarna öppnas dröjer den inte länge förrän människorna från Göteborg tappar stroset i fötterna och börjar småspringa, trots att klockan precis slagit över till torsdag. Jag dras med och känner pulsen sprida sig i kroppen. Känslan att rulla in mot centralen har sedan barnsben alltid gett mig ett pirr i magen. Varför känns det som att komma hem?
Jag blir upplockad av min käre far och vi rullar igenom en tyst innerstad. Vi åker förbi ett nedsläckt operahus och Grand Hotells pianobar spelar tyst för dom enstaka som har några få droppar kvar i glasen. Dramatens guldsmycknad lyser mot natthimlen och ett litet knapptryck tar oss innanför porten på Strandvägen.
Den här staden är kärlek och på något sätt kommer vi alltid höra ihop. Jag var tolv år när detta blev mitt andra hem, jag älskade det redan då.
Vem vet, kanske hamnar jag här i framtiden. Men nu ska jag bara njuta av min vistelse och snorta i mig allt som innefattar den.
Imorgon ska jag träffa mina kramdjur.
När tågdörrarna öppnas dröjer den inte länge förrän människorna från Göteborg tappar stroset i fötterna och börjar småspringa, trots att klockan precis slagit över till torsdag. Jag dras med och känner pulsen sprida sig i kroppen. Känslan att rulla in mot centralen har sedan barnsben alltid gett mig ett pirr i magen. Varför känns det som att komma hem?
Jag blir upplockad av min käre far och vi rullar igenom en tyst innerstad. Vi åker förbi ett nedsläckt operahus och Grand Hotells pianobar spelar tyst för dom enstaka som har några få droppar kvar i glasen. Dramatens guldsmycknad lyser mot natthimlen och ett litet knapptryck tar oss innanför porten på Strandvägen.
Den här staden är kärlek och på något sätt kommer vi alltid höra ihop. Jag var tolv år när detta blev mitt andra hem, jag älskade det redan då.
Vem vet, kanske hamnar jag här i framtiden. Men nu ska jag bara njuta av min vistelse och snorta i mig allt som innefattar den.
Imorgon ska jag träffa mina kramdjur.
Änglar stampar inte på tårna.
Att bli förnedrad med knytnävar och vassa knän. Aldrig förr har jag känt sådan rädsla. Det trillar saltvattensdroppar ner i mina satinlakan och jag vill aldrig mer vara ensam.
Under en vecka med en elak klump i magen har jag återigen förstått att jag har änglar omkring mig. Jag skulle inte överleva utan er. Ni är få, men med gigantiska vingar. Jag kryper in bland ert vita tyll och vet att ni aldrig kommer försvinna. Ni fäller ut era vingar och dom svarta fjärillarna flyr med gälla skrik. Jag kryper tätt intill, änglar sticker inga knivar i ryggen.
Mina läppar ler trygghet.
Under en vecka med en elak klump i magen har jag återigen förstått att jag har änglar omkring mig. Jag skulle inte överleva utan er. Ni är få, men med gigantiska vingar. Jag kryper in bland ert vita tyll och vet att ni aldrig kommer försvinna. Ni fäller ut era vingar och dom svarta fjärillarna flyr med gälla skrik. Jag kryper tätt intill, änglar sticker inga knivar i ryggen.
Mina läppar ler trygghet.
En tidig vår om att komma hem.
Det blev vår redan i januari och jag blev för första gången på länge riktigt förälskad. Fjärillarna spelade mig en massa spratt och det började återigen trilla stjärnor från mina ögon.
Efter en förvirrad tonår med ständigt packad ryggsäck har jag för första gången i mitt liv hittat hem.
Mina knän har slutat skaka hemlöshet och jag kan för första gången lägga ner mitt trassliga huvud på kudden och somna. Göteborg är staden där hatet övergick till kärlek och som fick skräcken för småstäder att övergå till trygghet.
Att jag varje dag får umgås med människor mitt hjärta bultar så starkt för, gör att mina ben inte längre vill fy. Jag vill sätta mig ner i gräset och känna verkligheten svepa över mig likt en adrenalinkick. Flickor med prydnadsaker i håret har smekt sina händer över min panna och jag kommer aldrig mera tacka nej till livet.
Tack, jag har sprattelvatten under huden!
Efter en förvirrad tonår med ständigt packad ryggsäck har jag för första gången i mitt liv hittat hem.
Mina knän har slutat skaka hemlöshet och jag kan för första gången lägga ner mitt trassliga huvud på kudden och somna. Göteborg är staden där hatet övergick till kärlek och som fick skräcken för småstäder att övergå till trygghet.
Att jag varje dag får umgås med människor mitt hjärta bultar så starkt för, gör att mina ben inte längre vill fy. Jag vill sätta mig ner i gräset och känna verkligheten svepa över mig likt en adrenalinkick. Flickor med prydnadsaker i håret har smekt sina händer över min panna och jag kommer aldrig mera tacka nej till livet.
Tack, jag har sprattelvatten under huden!
