Tingeling

Nattångesten från helvetet.

Jag börjar tappa tilliten till folk jag inte borde. Jag börjar tveka på allt som betyder någonting. Det känns som att alla ljuger för mig samtidigt som jag egentligen kan höra deras sanningar.

Jag måste hålla huvudet högt i alla lägen, inför alla jag träffar.

Men jag orkar inte. Men jag måste.

Aldrig mer ska någon få göra mig illa. Hur hård jag än är tvungen att bli.

När är det min tur att bli räddad?