Att längta efter ett nästa steg.
Vissa dagar gör mer ont än andra.
Jag ligger stilla på golvet med armarna utslagna. Jag tittar med tom blick upp i taket. Väntar på att smärtan ska sprida ut sig för att sedan förlängas ut ur mina fingar och försvinna. Men det gör den inte. Den lägger sig som en sten över mitt bröst utan takte på förintelse. Det gör så fruktansvärt ont.
Kommer det här någonstin att ta slut. Den eviga kampen om att vara lycklig och hjärtekrossad.
Jag övergår till fosterställning, torkar ansiketet i täcket och hoppas på en bättre morgondag...
Jag ligger stilla på golvet med armarna utslagna. Jag tittar med tom blick upp i taket. Väntar på att smärtan ska sprida ut sig för att sedan förlängas ut ur mina fingar och försvinna. Men det gör den inte. Den lägger sig som en sten över mitt bröst utan takte på förintelse. Det gör så fruktansvärt ont.
Kommer det här någonstin att ta slut. Den eviga kampen om att vara lycklig och hjärtekrossad.
Jag övergår till fosterställning, torkar ansiketet i täcket och hoppas på en bättre morgondag...
Kommentarer
Trackback