Tingeling

Efter mitt tolv timmar långa arbetspass igår, alltså 8-20.15, var jag mycket stolt över mig själv. Fast det egentligen inte alls var så jobbigt.

Men jag tänkte ändå belöna mig med sänghäng ända fram till 16 idag, då jag börjar jobba. Jag unnar mig själv en sovmorgon till minst 12- Tänkte jag i alla fall.
Klockan slår halv elva och jag är klarvaken, försöker somna om och drömmer om att vakna klockan tolv istället. Det är kört. Okej, jag ligger kvar i sängen och hänger framför datorn istället, huvudsaken är ju faktiskt att jag tar det lugnt. Ingen tvätt, ingen disk, inget städ, inget gym, inga måsten alls.
Klockan slår tolv, jag börjar bli rastlös. Men frukost då! Det måste man ju ändå äta.
Förflyttar mig med min omelett från köket till soffan. Försöker halvligga ner för att spara på energin. Intalar mig själv att det är bra att ligga hemma i alla fall en dag i veckan. PANIK!
Och tjugo minuter senare står jag på löpbandet på gymet. Underbart!

Jag har kommit till det stadiet där jag är full av energi. Pigg på mornarna och längtar efter att få svettas tills jag nästan kräks. Eller gå upp i tid för en frukost på stan med en fining. Vad som helst egentligen, men inte ligga hemma. Jag vill känna mig nyttig och jag vill ta vara på varenda sekund av min ledighet. Vara uppe med tuppen och styra upp hösten. Känna att allt går framåt och att planerna sakta går i hamn.

Samtidigt som man slipper känna när man underhåller sig själv. Att undvika känslorna som i sinnom tid ska bort, inte kännas mer. Och det hjälper, för stunden åtminstone.
Som att blanda nytta med nöje. Få saker gjort, ha roligt och samtidigt förtränga.

Det är min plan i höst, min plan tills vi åker till andra sidan jorden. För då ska jag bry mig om mig själv och känslorna ska kopplas bort.

Just nu i skrivande stund har jag fjärillar i magen.
Jag är pepp på livet och tänker ta vara på den här hösten tills den är övertäckt med snökaos och julgångest!