Tingeling

Tvingade mig ut i solen idag. Trots att jag knappt kunde ta mig upp ur sängen. Och visst kändes det bättre när jag väl kom ut. På med brillorna och i med hörlurarna. Promenerade sakta mot stan och njöt av solen som värmde i ansiktet. Jag älskar hösten.
Fick lite ärenden gjort i diverse butiker. Spontanskickade ett "Vill du dricka kaffe med mig"- meddelande till Idah och fick ledighetsbesked och direktiv mot Magasinsgatan. Hon räddade mig denna vidriga dag.
Vi öste i oss svart kaffe på da Matteo och kedjerökte ett halvt paket cigg.

Det finns ingen som kan prata med mig så som Idah. Hon ser allt, hon förstår allt och säger precis de rätta sakerna. Hon får mig att må bättre när det är som värst och får mig att känna mig stark när jag är som mest svag.
Hon kan säga ifrån när jag är som mest envis och hon ger mig en kram när jag är som mest ledsen.
En jag utan henne är ingen jag alls!

Imorgon ska vi ha myskväll. Lite vin och ett litet Lounges-besök är inbokat.
Tacka allt för att hon finns!

Nu tar jag en Treo till och går och lägger mig.