Tillbaka i verkligheten.
Måndag och klockan ringer 06.00. Jag vaknar i mitt rum i Tidaholm. Mamma väcker syrran, hon är den som ska få äran att köra mig till Falköping och tåget tillbaka till Göteborg.
Slutar jobba klockan tre och Idah möter upp mig.
Vi hänger på balkongen med hallonsorbe, kaffe och rödvin.
Fem timmar springer iväg som alltid när vi ses. Idah är en av de få som jag kan prata om precis vad som helst med. Hon lyssnar och bryr sig, alltid, även om jag så bara gnälller om fel färg på naglarna.
Hon är även den enda som börjar gråta i mitt ställe. För att hon blir upprörd i min situation, fast jag själv egentligen inte bryr mig ett dugg.
Hon är min vapendragare, min syster, mitt allt och jag skulle inte överleva en enda dag utan henne!
Fan vad jag älskar mina vänner, ingen är lyckligare än jag!
Slutar jobba klockan tre och Idah möter upp mig.
Vi hänger på balkongen med hallonsorbe, kaffe och rödvin.
Fem timmar springer iväg som alltid när vi ses. Idah är en av de få som jag kan prata om precis vad som helst med. Hon lyssnar och bryr sig, alltid, även om jag så bara gnälller om fel färg på naglarna.
Hon är även den enda som börjar gråta i mitt ställe. För att hon blir upprörd i min situation, fast jag själv egentligen inte bryr mig ett dugg.
Hon är min vapendragare, min syster, mitt allt och jag skulle inte överleva en enda dag utan henne!
Fan vad jag älskar mina vänner, ingen är lyckligare än jag!
Vår första bild tillsammans. Skolavslutning och vi är 17 år.
Kommentarer
Trackback
