Tingeling

Onsdag och vi alla vaknar upp här vid två. TVÅ?!
Har en ensamdag med Pernilla och vi strosar omkring på stan.
Får ett ryck och storstädar hela lägenheten och äntligen kan man andas här igen.

Jag är så glad att Pernilla är här, att hon är här så länge.
Saknaden är alltid så stor för att vi alltid är så långt ifrån varandra.

Ikväll var jag tuvungen att passa på att skämma bort henne lite. Det blev en brakiddag.
Så nu sover hon så gott under täcket i soffan.

Fjärilarna är tillbaka och återigen spelar de mig massa spratt i magen...