Tingeling

Försök föreställa dig att en tunnelbanelinje slutar fungera i ett eftermiddags-Stockholm...
Vi slutade jobba kl tre idag och jag var hemma kl sex, TRE TIMMAR SENARE!
Först fick jag vänta i stan ca 1,5h, tills jag tillslut fick slå mig in i en ersättningsbuss (de fem första var tydligen fulla). Sen bygger de tydligen om hela innerstan så bussen till Stadion tar TRETTIO MINUTER. Tunnelbanan gick hyffsat smärtfritt men när jag sen kommer upp vid Danderyds sjukhus och ska ta bussen genom Djursholm, åker den iväg framför mina fötter. FAN! Tjugo minuter till nästa. Jag började nästan gråta.
Det slutade med att min käre far kom och hämtade mig, gissa om jag blev lycklig.
Sinnes eftermiddag.

Bättre kändes det när jag bytte om till mjukiskläderna och kröp ner i soffan med en liten Clara. Det är faktiskt helt fantastiskt att ha en liten sovande tjej liggandes på magen. Mysfaktor på hög nivå.

Måste ändå säga att första halvan på dagen var mer än bra. Det är alltid lika roligt första jobbdagen när man får träffa alla i ODM-gänget. Det går ett halvår mellan varje gång, men det känns aldrig.
Nu är det fullt ös bland kartonger och klädberg, men ack så trevligt vi har!

Jag saknar min man!

Lite folk, eller inte.