Tingeling

Jag samlar ihop min lilla syskonskara och vi åker mot Skövdes Botkyrka. I ett av alla betonghemmen och bland de trasiga persiennerna gömmer det sig en kärleksflicka. Vi knackar på och blir inbjudna.
Bland de färgglada ljusslingorna som sträcker sig längs väggarna börjar vår tokiga kväll då vi ska välkomna Hanna in i det vuxna livet - ett liv med förtrollade nätter.
Våra höga klackar tar oss nedför spirlatrppan som vi under våra omyndiga dagar trillat både upp och nedför alldeles för många gånger. Det är något speciellt att komma in i Bogrens Salonger och känna discoröken tränga in i näsan och sprida sig i håret.
På Husaren kan man skaka på rumpan och stoppa lyslör i öronen. Traskar man stentrappan ner till rockbaren blir man sällan besviken.
Då vi dansat våra fötter trötta, med kramp i käken av lycka är det dags att ge sig ut i snöoväder och somna tacksamt efter en allt för lyckad kväll!

-Om du inte står upp, så faller jag.
Orden är som silkespapper och jag känner mig liten. När hjärtat tickar en fruktansvärd rädsla och huvudet vrider sig av ilska vill jag slå och krama på samma gång. Jag vill krama hårt om din förtvivlan och kyssa dina händer torra från besatthetens tårar.
-Om du faller, då står inte jag!