Tingeling

Att vakna upp av stekpannssplitter och dumsugsvrål hemma hos mamma gör att man för en liten sekund släpper alla ångestladdade tankar. För en liten stund vill jag bara få vara fem år igen, få mammas kloka svar på mina frågor och jag tror på dom. Jag lever på svaren. Men tillslut så inser man, jag är vuxen och mamma kan inte alltid göra allt sådär enkelspårigt bra.

Det känns som att jag har huvudet fullt med såpbubblor. Massa massa i olika storlekar. Men dom vill inte gå sönder. I en långsam och oförstålig takt studsar dom emot varandra i en ond cirkel. Vad händer när dom spricker? Kommer allting bli solklart eller kommer det luckras upp till ingenting?Jag är rädd, rädd för mig själv, rädd för att jag kanske tappat kontrollen. Det är både skrämmande och samtidigt otroligt härligt.

Mina två fjärilsarter har blivit tre. Sedan jag var tretton år har mina fjärillar funnits där, som en bekräftelse vart jag har mina känslor. Dom mjuka regnbågsfärgade och dom svarta med sina knivvassa vingar. Men den nya och tredje sorten är helt främmande. Dom är silverfärgade, nästan genomskinliga och jag kan inte känna deras identitet. Jag får inte styr på vilken känsla dom vill ge mig. Av deras hysteriska kittlande vingar blir jag så fruktansvärt frusterad. På något konstigt sätt känner jag mig lycklig. Är  detta ett nytt och oförväntat steg upp på en annan nivå i livet.

Igårnatt vad jag ute med mina alkoholpåverkade ben och gick. Ja, vi gick. Försökte blåsa skallen tom av småstadsmörker.
Ikväll ska jag till Dansverksta'n. Jag ska dansa mig till förståndet,  fyllas av ett lyckorus som jag har full kontroll över. Den där känslan är obeskrivlig. Att vara ett med musiken och rörlesen.
Jag känner redan att hjärtat slår ett extraslag...


And your slowly shaking finger tips
Show that your scared like me so
Lets pretend were alone
And I know you may be scared
And I know we're unprepared
But I don't care

-Secondhand Serenad.