Att vara sömnlös i en känslostorm.
Jag kan inte längre sova om nätterna.
När alla ljusen är släckta och storstadsmullret tystnat, ligger jag vaken och försvinner i mina egna tankar. Ett virrvarr av alldeles för mycket, jag hinner inte reflektera. Jag försöker få tyst på mig själv, men koncentrationen vill inte samarbeta. Jag är fast i en förvillelse.
Febrilt röker jag cigaretter i köksfönstret. Jag kan höra hur röken försvinner ut mellan mina läppar. Utanför står gatan knäpptyst.
Jag vill leva i lyckorusen utan att tillslut falla handlöst mot marken.
Kommentarer
Trackback
