En tidig vår om att komma hem.
Det blev vår redan i januari och jag blev för första gången på länge riktigt förälskad. Fjärillarna spelade mig en massa spratt och det började återigen trilla stjärnor från mina ögon.
Efter en förvirrad tonår med ständigt packad ryggsäck har jag för första gången i mitt liv hittat hem.
Mina knän har slutat skaka hemlöshet och jag kan för första gången lägga ner mitt trassliga huvud på kudden och somna. Göteborg är staden där hatet övergick till kärlek och som fick skräcken för småstäder att övergå till trygghet.
Att jag varje dag får umgås med människor mitt hjärta bultar så starkt för, gör att mina ben inte längre vill fy. Jag vill sätta mig ner i gräset och känna verkligheten svepa över mig likt en adrenalinkick. Flickor med prydnadsaker i håret har smekt sina händer över min panna och jag kommer aldrig mera tacka nej till livet.
Tack, jag har sprattelvatten under huden!
Efter en förvirrad tonår med ständigt packad ryggsäck har jag för första gången i mitt liv hittat hem.
Mina knän har slutat skaka hemlöshet och jag kan för första gången lägga ner mitt trassliga huvud på kudden och somna. Göteborg är staden där hatet övergick till kärlek och som fick skräcken för småstäder att övergå till trygghet.
Att jag varje dag får umgås med människor mitt hjärta bultar så starkt för, gör att mina ben inte längre vill fy. Jag vill sätta mig ner i gräset och känna verkligheten svepa över mig likt en adrenalinkick. Flickor med prydnadsaker i håret har smekt sina händer över min panna och jag kommer aldrig mera tacka nej till livet.
Tack, jag har sprattelvatten under huden!
Kommentarer
Trackback
