Änglar stampar inte på tårna.

Att bli förnedrad med knytnävar och vassa knän. Aldrig förr har jag känt sådan rädsla. Det trillar saltvattensdroppar ner i mina satinlakan och jag vill aldrig mer vara ensam.

Under en vecka med en elak klump i magen har jag återigen förstått att jag har änglar omkring mig. Jag skulle inte överleva utan er. Ni är få, men med gigantiska vingar. Jag kryper in bland ert vita tyll och vet att ni aldrig  kommer försvinna. Ni fäller ut era vingar och dom svarta fjärillarna flyr med gälla skrik. Jag kryper tätt intill, änglar sticker inga knivar i ryggen.

Mina läppar ler trygghet.



Kommentarer
Postat av: Lina.

Du betyder så ofattbart mycket och jag är stolt över att kalla dig min allraallra bästa vän.

2009-04-21 @ 20:36:42

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0